Prolog:
Efter en ganska livlig maildiskussion på Carreraförbundets maillista kom vi till slut fram till att de i Carreracupen avslutande två seglingarna som brukar gå ute vid Rastaholm på Ekerö i Mälaren denna säsong skulle ersättas av Vikingarnas Inbjudningssegling vid Stora Hundudden ute på Djurgården. Det bestämdes även att vi skulle segla utan spinnaker i det ädla syftet att attrahera nya båtar som inte är så vana till kappseglingsbanan. Med besättningen i ryggen försökte jag övertyga övriga om att vi skulle köra med spinnaker om det skulle vara cupsegling. Detta hade ingen inverkan, och det beslutades att vi skulle köra utan spinne. Efter viss tvekan beslutade vi oss för att dyka upp i alla fall, och inte vara surgubbar.
Jag klev upp vid sexrycket på lördagsmorgonen för att transportera Tilde från Viggan till Hundudden, vilket beräknades ta c:a två timmar för motor. Jag lade ut från Viggans hamn strax innan sju och anlände strax innan nio. Plockade upp Jonas och Nisse, som var helgens besättning, på bryggnocken, efter att ha dumpat av en NF som begärde bogsering pga soppatorsk ("jag trodde att det skulle räcka med en tank hela sommaren") från Fjäderholmarna.
Tiotalet Folkbåtar startade som första klass, LYS<1.12 andra start och LYS>=1.12 och vi Carreror som tredje klass, samt F-18 som bålgetingar i ytterloop runt allihopa som fjärde klass. Lite märklig startordning, eftersom det ju brukar bädda för jobbiga situationer mellan klasserna när långsammare båtar hinns upp av snabbare, vilket också blev fallet.
Första seglingen:
Vi kom iväg bra nära läflaggen efter att ha gjort en babordsapproach, slagit och halvvindat längs linjen och lovat upp, medan resten av fältet klumpade ihop sig uppe vid startfartyget. När vi vek in för babord var vi klart först av Carrerorna, och höll och drygade ut den ledningen ganska rejält. Helt ohotade in på målrakan som bestod av kryss i högervriden och avtagande vind. 100 meter från mållinjen är det i stort sett vindstilla och vi inser att vi hållit väl mycket till vänster och tappat högerkanten där den nya vinden kunde förväntas fylla i från Värtahamnen, vilket den också gör. Viktor i Stone Rose, som vi räknat bort helt (hur vi nu kunde göra detta är ju såhär i eftertankens kranka blekhet totalt obegripligt) ligger längre ut på högerkanten och får ett fritt spår med fräsch vind medan vi ligger 10 meter från mållinjen och guppar. Ganska tungt när han går om oss tillsammans med en klase andra båtar, men vi lyckas i alla fall hålla övriga tre Carreror bakom oss. Läxa nummer 1 - Fritt spår och hålla kanten där man förväntar sig att ny vind skall komma ifrån.
Andra seglingen:
Vi roterar rorsman och Jonas får förtroendet. Starten tar vi mitt på linjen då övriga verkar ha förkärlek till startfartyget även denna gång. En A35:a (Archambault?), bekant från i våras i Viggan förresten, vägrar att flytta på sig på startlinjen för SWE40 Razzmatazz som fastnar mellan denna och SWE79 Blondie. Hårda ord och kalabalik, vilket A35:an senare blir diskad för, gör att vi kommer loss riktigt fint igen på vänsterkanten. Vi håller resten klart bakom oss hela seglingen utan större dramatik.
Tredje seglingen:
Det är dags för Nisse att pinna. Vi gör ett försök att återupprepa föregående succestart i lä, men Razzmatazz är upplagda på att göra samma sak, så det blir lite tuppfäktning på linjen och vi gasar på lite för långt och får gippa och gå tillbaka för babord, då hela flottan kommer för styrbord. Bara att bita ihop och ducka hela gänget alltså. Enda trösten är att Razzmatazz fastnar när de försöker slå sig in vid babordsflaggen. Vi får ett fritt spår ut på högerkanten, där det även verkar fylla i lite mer än på vänstern där resten av gänget håller till. Vi rundar först och håller ledningen komfortabelt in i mål.
Vi leder på fyra poäng med serien 2-1-1 inför dag två före SWE3 Stone Rose (1-3-2), SWE79 Blondie (4-2-3), SWE40 Razzmatazz (3-4-4) och SWE66 Shere Khan (5-DNS-DNS). Jobbigt läge för mig när gastarna spikar och jag själv missar öppet mål...
Fjärde seglingen:
Andra dagen är det spegelblankt och AP:n åker inte oväntat upp. Det fyller i från ost efter någon timme och startlinjen läggs nära hamnen.
När seglingarna så skjuts igång och det är vår tur verkar vinden vara utdöende igen. Vi beslutar oss för att inte ge oss in i smeten för att ta en plats på linjen och riskera att dö i luftbubblan runt alla båtar, utan lökar lite för att kunna komma med fart i andra led vid startfartyget. Vi lyckas ganska bra, men den gode Viktor har samma uppsåt och bättre fart bakom oss och ser ut att vara på väg om i lovart på ren inneboende blyenergi. Han viker dock gentlemannamässigt över på babord precis lagom för att vi inte skall drabbas av syrebrist, och vi får ny vind precis därefter. Blondie var tidiga över linjen medan Razzmatazz får fin skjuts längst ute på vänsterkanten. Blondie strax till höger och något bakom dem.
Vid första rundningen är vi knappt men ofrånkomligt sist i flottan, men kan ta oss förbi Blondie vid separationsbojen. Vi kämpar oss förbi även Razzmatazz och Stone Rose och leder vid andra kryssrundningen och lyckas hålla alla bakom oss och dryga ut till en rejäl ledning inför sista länsen. Vi väljer att gå ut på vänsterkanten (med näsan mot vinden) trots att vinden verkar vrida åt höger när det fyller i, och mycket riktigt så fyller den i på högerkanten där de andra tre gippat ut direkt efter rundningen. Vi gippar in mot mitten för att bevaka och möta vinden och får åka i hela fältets vindskugga hela vägen ner. Efter att ha gnagit ner naglarna till knogarna får vi till slut runda upp, fortfarande i ledning, men inte längre så komfortabelt. De andra fastnar i villervallan när hela fältet skall runda samtidigt vid läbojen medan vi kommer loss fint ut i den nya vinden på högerkanten. Razzmatazz som ligger sist slår tidigt ut på vänstern, och Stone Rose och Blondie fortsätter ut på högerkanten med oss, vilket känns bra. Vi slår in mot mitten och inser att Razzmatazz gått lite väl bra på vänsterkanten medan det verkar lätta ur på högerkanten samtidigt som det vrider mot (allt enligt boken alltså...). De utgör dock aldrig något riktigt hot, men går i alla fall om både Stone Rose och Blondie, så helt ofarligt var det inte. Vi spikar i alla fall till sist efter en riktig kämpainsats och en skön uppsegling från sista plats, trots att det var darrigt emellanåt.
Det dör ut igen och det blir ingen femte och sista segling. Man blåser av kalaset 14.30 och vi går in och fikar innan prisutdelningen 15.30. Ganska skönt att få avsluta säsongen med en förstaplats med den fina serien (2)-1-1-1=3p. Andraplatsens förbannelse som plågat oss under säsongen är bruten. Tack Nisse och Jonas för en väldigt kul helg och säsongsavslutning ombord på Tilde, och tack till konkurrenterna för motståndet. SWE3 Stone Rose blev tvåa på 1-3-2-(3)=6p, SWE40 Razzmatazz trea på 3-4-(4)-2=9p, SWE79 Blondie fyra på 4-2-3-(OCS)=9p och SWE66 Shere Khan femma på 5-DNS-DNS-(DNS)=17p.
Epilog:
Trots runda löften från åtminstone fyra eller fem båtar om att de visst skulle dyka upp bara det inte blev spinnaker så kom alltså en ny båt förutom de vanliga. Ganska skralt facit tycker jag. Att köra utan spinnaker verkar inte locka fler båtar tycker jag det verkar som.
